Nu kunde jag inte hålla mig längre. För ganska exakt två år sedan köpte jag några flaskor Rodenbach Vintage 2012, en suröl av typen Flanders red ale som redan lagrats i två år. Nu har den legat i två år till och hade utvecklats ytterligare.
Rodenbach har enligt mig några av de bästa surölerna i världen, eller jag har ännu inte smakat många som är bättre. När jag smakade den första gången så föll jag direkt för den perfekta balansen mellan sötma och syra. Ett riktigt, riktigt bra öl med andra ord!
Det som händer med en suröl över tid är att den förlorar sin stickiga syra och sin smak/doft av vinäger. Bara för att förtydliga så tycker jag även om unga (och sura) sorter, t.ex. Cuvée des Jacobins. Över tid så blir ölen sötare och djupare i sin smak.
Detta stämde alldeles utmärkt även med Rodenbach Vintage. Smaken hade blivit rundare och smakade nu mer av kola än tidigare. Även om smaken var betydligt mycket sötare än tidigare så var fortfarande balansen mellan sötma och syra mycket bra.
Slutsatsen är med andra ord att detta öl går alldeles utmärkt att dricka både vid två och fyra års ålder. Det är helt klart lagringsbart och de resterande flaskorna får nog ligga något år till, bara för att testa. 🙂
